Men vad som är lite speciellt med O´Sheas är att där också brukar uppstå spontandans under kvällen. Dessutom har de bra mat och det brukar vara en härlig blandning där av turister och lokalbefolkning.
Vi var en liten grupp på nio personer som precis hade ätit en mustig fårstuvning med härligt nybakat irländskt sodabröd, Irish brown bread, och som nu satt med varsin Guiness i handen och väntade på att musikerna skull börja spela. Som vanligt var det ingen svårighet att komma i samspråk med lokalbefolkningen. De stämde genast upp i en abba-sång när de hörde att vi var svenskar. Irländarna är ett sjungande folk. Och de älskar att prata med alla – både folk de känner och folk de inte känner.
– A stranger is just a friend you haven’t met yet (En främling är någon du ännu inte hunnit bli vän med).
Så sa den amerikanska underhållaren Will Rogers, men det skulle lika bra ha kunnat vara ett irländskt ordspråk.
När musikerna drog igång den här kvällen på O´Sheas, så dröjde det som vanligt inte länge förrän folk började dansa till svängiga reels och jigs. Och självklart måste de svenska gästerna också vara med. Så efter en kort introduktion dansade vi alla nio runt och sprattlade med benen i bästa riverdance-stil.
– Så här roligt har jag inte haft på länge, skrattar en av mina gäster, en medelålders dam, och torkar svetten ur pannan med en servett.
I samma ögonblick tar en av musikerna mikrofonen och säger:
– Jaha, nu har vi lärt svenskarna irländsk dans. Är det inte dags att de lär oss en svensk dans?
– Joooo, skrålar alla i baren
Ingen av oss är folkdansexpert, så ett tag står vi där helt handfallna – men sen föreslår någon:
– Kan vi inte ta ”Små grodorna”!
Sagt och gjort, vi börjar hoppa runt och sjunga ”Små grodorna, små grodorna är lustiga att se. Ej öron, ej öron, ej svansar hava de …”
Irländarna jublar och skrattar. De ansluter sig till hoppandet och det hela slutar med att nästan hela puben skuttar runt vrålandes:
– Kou ack ack ack, kou ack ack ack …
Irländarna jublade och applåderandet och ryggdunkandet tycktes aldrig ta slut. Bartendern bjöd oss alla nio på varsin stor Guiness ”on the house”. Vi skålade och konstaterade att alla borde besöka Irland, för irländarna är nog världens trevligaste folk!
Pelle Bendz
TEMA-reseledare