I Omans torra landskap, där nederbörden är knapp, har man i århundraden använt Falaj, ett bevattningssystem som gjort det möjligt att odla och leva i annars ogästvänliga områden. Systemet består av kanaler som leder vatten både ovan – och under mark från naturliga källor, regnsamlingar eller grundvatten, ibland flera kilometer bort. Genom att minimera avdunstning bevarar kanalerna vattnet i detta extremt torra klimat.
Falaj har funnits i över 2000 år och tros ha utvecklats med influenser från Mesopotamien. De mest framstående exemplen finns i centrala och norra Oman, särskilt runt Nizwa. År 2006 erkändes fem av dessa system som världsarv av Unesco på grund av deras historiska och kulturella betydelse.
En viktig aspekt av systemet är den noggranna och rättvisa fördelningen av vatten mellan invånarna, styrd av tidtabeller baserade på solens rörelse. En vald person i varje by, wakil, ansvarar för att övervaka flödet och underhållet, något som kräver samarbete inom byarna.
Även om det är ett ålderdomligt bevattningssystem används det fortfarande idag för att bevattna dadelpalmer, fruktträd och grönsaker, vilket hjälper till att hålla landskapet grönt. Systemet fungerar som ett hållbart alternativ till modern teknik, särskilt i avlägsna områden, och Oman investerar fortsatt i restaurering för att säkerställa dess framtida användning.